.melii.

Ni som länkar till min blogg från er blogg
eller nånannanstans ifrån
kan ni snällaste ändra länken till nya?
http://amelii.wordpress.com
den här ska dö...

http://amelii.wordpress.com

inte färdig men allt e bättre än blogg.se

Jag tycker inte alls om blogg.se just nu. Har redan lagat användare på annat ställe och flyttar snart, bara jag orkar med att fundera vad jag måste spara av det som publicerats på denna blogg innan jag raderar den. Förra försvann ju bara och då blev det ett väldans halå om hur förskräkkligt det var - raderade ju den lite sådär i misstag. Så denhär gången ska jag väl gå genom först och se om det finns nån text jag måste spara...men jag betvivlar... tummen ner för blogg.se!

Har hur många kvällar som helst nu tänkt på ett visst stycke ur Han som såg mer, skrattat inombords och tyckt jag borde lägga upp det på bloggen. Egentligen kan jag inte motivera ens, varför jag finner det så ofantligt lustigt, men jag gör det. Verkligen. Ryckt ur sitt sammanhang kommer det här:

- Du har ju inte ens meddelat vart vi är på väg och varför, svarade jag undflyende och litet skamsen.

- Har du frågat då? Kastade han snabbt fram och sken som en sol.

- Nej det har jag inte. Men nu gör jag det.

- Och du skall få ditt svar. Vi skall göra ett besök. Ett slags tackvisit. Jag vill visa min tacksamhet mot en människa, och inte bara mot en, utan mot flera för vad de har gjort för mig. Nu är det tid att också ge och inte bara ta emot.

- jaha, svarade jag, utan att bli klokare av hans svar. Vart är vi då på väg och vad skall vi tacka för?

- Ditåt,sade han och pekade på det största komplexet i området fullt av kontorsbyggnader.

- Vi skall besöka Wirtech AB:s verkställande direktör och förhoppningsvis även en del andra personer.

- Får jag fråga varför?

- Det sa jag ju redan, för att visa vår tacksamhet.

- Det skulle kanske vara bra om jag också visste vad jag skall vara tacksam för.

- Ursäkta om jag uttryckte mig otydligt, men du behöver inte vara tacksam. Jag sköter den saken. Du skall bara följa med och notera min tacksamhet. Men ingenting hindrar dig förstås att ge uttryck för din egen tacksamhet om du känner så.

- Och vad skulle jag tacka dem för? Upprepade jag på nytt, förnärmad.

- Hur skall jag kunna veta det? Om du upplever tacksamhet, visa det, om inte, varför ge uttryck för något du inte känner?

-Tommy Hellsten-

Uno är BEROENDEFRAMKALLANDE.
Och jag är inte den enda som har fastnat...
Uno på barnläger, uno på cellsamling,
uno på kalas, uno när vi träffas ba annars...
UNO UNO UNO UNO UNO
men åh vad jag tycker det är roligt!
Igår hände dock en liten olycka...
Min kära cellskräcksinstruktör
hällde saft över hela unospelet
hon blev väl ledsen för att hon inte vann
den här gången
för det var faktist JAG som höll på o vinna!
I alla fall tog spelet slut väldigt snabbt
korten hängdes upp på tork
och istället fick vi äta morot
och känna oss snöpliga
och dricka ny saft.
Uno råkkar bårt såkkår
så är det bara!
Uno SkipBo och Alias
Till vad behövs filmer? ;)

Ibland e Karis bara bäst. En sån dag har det varit idag. En sån kväll är det INTE nu. Just nu e karis bara pain, men jag tror en natts sömn gör staden mer underbar nog... Egentligen är det inte Karis det är fel på alls, det är ju bara en plats. Egentligen, och det är det som känns värst ibland, så är det kanske inte ens fel - utan bara lärorikt. Blörk.

Till min glädje fick jag höra att det bara var en halvtimme jag måste vänta på att få gå i duschen, så för nå minuter sen fick jag glatt hoppa i duschen och allt var frid och fröjd. Trodde jag. Först verkade allting fungera...sen började duschen spruta hårdare och hårdare... Till slut gjorde det bara ont så jag tänkte att jag tvättar håret i kran istället. :) Men där var strålen minimal! Så när jag satt där hukad och märkte att duschen hade sprutat sand insåg jag att jag får välja smärtans väg om jag någonsin ska komma ut från detta galna lilla duschskåp så jag tog duschen.... det har nog aldrig gått så snabbt att duscha *haha* Fy vad ont det gjord att spruta sand på sig! Altså faktist EXTREMT hårt kom de, har aldrig varit med om nå liknande, kände varje liten stråle skiljt för sig..Och sen sköljde jag sanden ur håret med den lilla kranstrålen, i alla fall vill jag tro att jag gjorde det. Och TADA! Problem 1 löst, nu är jag inte bara Lykklig, jag är REN oxo!

Gomårräääään!
GomÅRRN!

Idag är det MÅNDAG.! *Hålla en kort morgonandakt för mig själv om ny vecka med nya möjligheter* Det verkar vara en aningen kaotisk dag idag, av vad jag under min första vakna timme fått ta del av. Måndag är helt klart veckans bästa dag ändå och jag älskar att finnas till. Vår brustablett har insjuknat. Men Gud har helat honom i sydamerikas djungler *skratta åt böjningen och sjunga fråga min kusin; vem är kungen i djungelen?* så vi litar på att Gud gör det igen. Sen håller de på att göra goda gärningar utanför vårt hus (det huset vi inte ska bo i mer än nå månader till *tjoho*) och har därför utan förvarning stängt av vattnet. Vilken tur att det levande vattnet vi druckit har blivit en källa inuti oss, nu är bara frågan hur man duschar och får håret tvättat i den?!. I alla fall börjar man känna enormt behov av att komma i duschen när int man kan. Tur att int man är mitt i en hårfärning eller nåt. Vi har nu en 3liters dunk i kylskåpet förståss... *smida planer* Annars vet jag inte vad som kommer att hända idag innan klockan blivit åtta och jag och ida tryggt sitter i soffan för att se på huippumalli, men det är spännande att få se vad denna dag ännu har att bjuda på. Jag bara skrattar - jag tror jag är lite lykklig eller nåt. :) *tjohoo*

Idag var vi till talmobackan, första gången i år. Tänk att man aldrig kommer ihåg hur enormt roligt det är att åka pulka! Fast, det är ju livsfarligt.! Men, det är väl farligare nu när man är större och tyngre. I alla fall va tallmobackan IS idag och vi stritta som dårar till höger och vänster och slog oss gula och blå..men SÖTA vi had roligt! Och imorgon sku vi kunna ordna blåmärxutställning om nån skulle vara intresserad - som tur är finns det nog föga intresse, för jag skulle inte hinna stå och visa upp mina blåmärken hela morgondagen.

Efter pulkåkningen for jag hem ti hanna på varm kakao, där märkte vi att jag såg ut som ett gatubarn. Hanna tog väl hand om gatubarnet (fastän hon först tänkt lämna det i trappan och stå). Gatubarnet fick kläder av en granne, varmt att dricka, smörgås i magen och så fick hon spela uno (beroende) plus ett supertråkigt bingospel. Sara, som annars brukar va så vänligt inställd till barn försökte mucka gräl utan resultat. Gatubarnet var snällt.

Bara IFALL nån sku ha missa ;)
Here it is, our little beauty! *tjohoo*

Jag älskar hur det är påriktit och inte bara prat.
Jag älskar hur du gav Dig till mig
så jag kan ge Dig.

- Kan du be för mig..
- okej.
- Tack....

tystnad

- Det blev bättre sen då du bad.
- Gud kan.
- Jo han kan.
- Gonatt.